Kära underbara Pappa!
När man hittar dödsanonsen och mines rubrikerna från dom som kände pappa så känner man hur tårarna vill komma ut igen.
7 år har gått och ändå känns det som om det inte var länge sen.
Dom orden mamma sa när beskedet kom sitter som sten i huvudet på mig.
När jag höll hans hand och pussa honom i pannan det är minen som aldrig försvinner.
När tiden hade kommit för pappa att gå så ser vi Camilla komma gåendes med tårar i ögorna då förstår vi vad som hänt.
Pappas sista hjärt slag slog när mamma pussade honom.
En puss som mamma alltid kommer minnas.
När vi fick se han i ett rum där allt var fridfullt men ändå kunde jag inte se.
Jag sprang där ifrån bort för jag inte ville se mer, men ändå är det de sista jag såg av pappa.
Den sista bilden av pappa som bara sitter i mitt huvud.
Men snart så ska vi ses,
För när livet är slut så får vi mötas igen!<3
